Mamma och halvpappan på väg.

Och då är det bäst att alla andra bilister där ute passar sig! Det är mamma som sitter bakom ratten. De är i Gävle nu och jag antar att det tar cirka en halvtimme för dem att ta sig till Stockholm. Ibland misstänker jag att mamma fick sitt körkort i ett Happy Meal eller något liknande. Hon kör som en dåre. Trycker ner gasen och hoppas på det bästa.

Trots att hon kör som att hon vore en racerförare så tar hon sig alltid fram utan att döda sig själv eller andra. Just nu tycker jag att det är bra att hon är lite galen för hon har med sig presenter till mig och jag är nyfiken på vad det är. Jag hoppas att det är en fransk bulldog – kompis till Bob.

14.02

Mer om chefen.

Hon ringde mig nyss. Som vanligt ville hon ingenting, men jag kom underfund med att hon inte bara kan jämföras med Hitler utan även med Ulla Bella sekreterare. Det finns en viss likhet i utseendet, men det som är mest skrämmande är att hon är minst lika virrig som lilla Ulla Bella.

Grattis till fredagen über alles.

12.38

Paranteser.

Idag har jag faktiskt tagit mig i kragen och gjort saker. Bland annat varit på systembolaget (känns inte vidare nyttigt att trava runt där när man känner sig hängig), storhandlat (vilket jag hatar, så humöret blev inte bättre av det) och varit på massa långpromenader med hunden (det var naturligtvis inte första gången han fick promenad denna vecka).

Nu är det tänkt att jag ska sova men det tycker tydligen inte kroppen. Jag är pigg. Imorgon ska mamma och halvpappan landa runt klockan 15 och hundarna är också med. Vi har sedan ett bord bokat klockan 19.30 och efter det är det äntligen dags för Kvarteret Skatan.

23.54

Torsdag.

Och min stackars blogg håller på att dö, men det är bara mitt fel. Grejen är den att jag har gått tillbaka till att invalida runt i lägenheten så vad ska man berätta? Jag jobbade som sagt i tisdags men kände att det var lika bra att stanna hemma resten av veckan. Jag hade ingen aning om att man kunde vantrivas så mycket med sina arbetskollegor. Det är chefen och hennes nya allierade som stör mig. Och min chef är ond! Hon kan säga riktigt elaka saker, det är inte bara vanligt skitsnackande. Ibland kan jag misstänka att till och med Hitler hade lite mer medkänsla än vad hon har.

Jag har funderat på att säga upp mig, men jag bryr mig för mycket om de andra för att göra det. Jag vill veta att personalen som tillhör den goda sidan har det bra, och att alla hundar sköts på rätt sätt. Det skulle vara mycket skönt att veta när min blivande chef tar över. Jag hoppas det blir senast i årsskiftet för mycket längre står man nog inte ut.

Vad har jag mer att rapportera?

Min soffa är skön.

Det är en bra idé att kika på en massa feelgood – filmer när du känner dig låg.

KravalMongot är väldigt duktig på att städa. Därför ska jag nog förstöra kroppen lite oftare.

12.53

 

Tisdag.

Idag tog jag mig faktiskt hela vägen till jobbet. Det var faktiskt skönt att få komma ut och göra något igen. Invalidtiden är förbi. Det var väl inte direkt jättekul att träffa chefen, men det är bara att försöka klistra på ett leende och tänka happy thoughts. Att andas djupt och att räkna till tio fungerar också. Jaja, snart kommer den underbara dagen då vi slipper henne!

Sedan är det äntligen tisdag. Min perfekta tevekväll väntar. Sedan är det onsdag, då är det nästan fredag och då är det dags för Akkurat samt kvarteret skatan. Det kommer att bli en toppenkväll!

17.19

Tråkigt.

Det blev inget jobb idag ändå. Inte för att jag inte mår bra – för det gör jag utan för att jag och chefen började munhuggas redan innan jag kom till jobbet. Hade jag åkt dit hade det antagligen slutat med mord så då valde jag att vända på centralen. Jag gillar min lägenhet alldeles för mycket för att sitta i fängelse resten av mitt liv. Eller tio år som man gör i Schweden.

Nu ska jag vänta tills Fidde slutar jobba. Bara fyra timmar kvar. Usch vad uttråkad jag är. Hunden sover, jag kan inte städa för då dör kroppen, ingenting på televisionen. Damn.

09.41

 

Se på fan.

Ett dygn har gått och jag mår fortfarade relativt bra. Så fort jag hinkat i mig kaffet ska jag bege mitt till jobbet. Kanske att jag faktiskt är på bättringsvägen. Trots att jag längtat efter att bli frisk har det varit rätt skönt att invalidat runt i lägenheten, osminkad och med Emmis morgonrock som enda sällskap. Jag kommer att sakna tiden.

(Och bara för att jag skriver så kommer jag antagligen ha jätteont i kväll och då önska att jag vore död)

Adjö.

06.49

Inget liv för tillfället.

Dåligt uppdaterande beror på dåligt liv. Tänka sig, men det finns inte så mycket att informera när man förvandlas till en invalid. Det jag gör hela dagarna är att ligga i soffan där jag antingen sover, kollar på Simpsons eller någon halvtaskig film.

Idag fick vi finfrämmande av Emmi och min gudson/dotter som fortfarande bor i Emmis mage. Dock mådde jag inget bra då. Hade huvudvärk och var allmänt snurrig. Nu mår jag faktiskt lite bättre. Så pass bra att jag funderar på att åka in till jobbet ett par timmar imorgon. Den som lever får se. Man vet inte hur jag mår imorgon bitti. Då kanske jag är tillbaka till överkörd bäver – status.

Jag hoppas verkligen att jag kan åka. Tro nu inte att jag är så sjuk att jag är sugen på att jobba. Saken är den att jag är krigssugen, och då är väl chefen den mest passande personen att möta?

22.34

Ingen olycka idag.

Då har fredagen den trettonde passerat utan att några större olyckor har inträffat. I och för sig kan väl inte mycket hända då man håller sig stilla i en soffa. Hos den blivande chefen gick det också bra. Jag fick inte sparken trots att jag är ofärdig, men jag har bestämt mig för att bli frisk efter helgen.

Imorgon står det shopping med syster på schemat. Skoj!

00.27

 

Aj.

Då var det fredag och sista dagen av min ledighet. Eller vi får se hur jag gör, men tanke på att jag har ont vet jag inte om jag ska jobba nästa vecka. Så länge jag inte kan röra mig gör jag ingen större nytta på jobbet ändå. Då är jag hellre hemma och jobbar på att kurera mig.

Igår kväll mådde jag dock toppen. Jag blev eld och lågor, tänkte att jag änligen var återställd och mig själv. Tyvärr upptäckte jag när jag vaknade imorse att jag fortfarande mår som en överkörd bäver.

Damn!

Idag ska vi åka till min blivande chef för att diskutera framtiden. Jag ska trycka i mig värktabletter innan. Han har förväntat sig att jag ska vara en pigg 24 – åring, inte ett vrak på 200 år. Jag vill inte få sparken innan jag ens har börjat.

12.50